Emma Stenström - Konstiga Företag

många frågor väcktes efter att ha sträckläst emma stenströms pocketförkortade version av avhandlingen "konstiga företag". det briljanta är upplägget där konsten och företaget både distanserar sig och kryper närmare varandra beroende på vilket perspektiv man antar. stenström har hökögon när och hjälper oss gräva i definitionsdjungeln.

vad är då konst, i emma stenströms mening? emma använder en bred variant av begreppet som innehåller allt från bildkonst tills dans. framförallt gömmer sig dock det som många kallar finkultur bakom begreppet. detta för att göra föreställningarna kring begreppet lättare att urskilja - bredden ger den stora bilden. företag då? det är per definition verksamhet som ägnar sig åt kommers med vinstsyfte. 

under det senaste årtiondet verkar ett närmande dessa både emellan vara en tydlig trend. såväl i ledarskapslitteraturen som i företagsekonomin talar man alltmer i konstnärliga termer - om begrepp som kreativitet och inspiration. vi hittar också en motsatt trend i konstföretag - den gamle företagsledaren, strukturerad, rationell och auktoritär, vinner alltmer mark. 

är det så att det har blivit en dygd att estetisera det som förut var klassiska vinstdrivande företag och ekonomisera det som förut var primärt konstnärliga verksamheter? enligt emma stenström är det så och jag är, tagen av argumentationen, benägen att hålla med. hon refererar mycket till sven-eric liedmans tankar kring återförtrollningen av samhället. i det postmoderna samhället har vi tappat tron på det mesta, vi behöver alltså "återförtrolla" samtiden omkring oss. vi har inte samma benfasta tro på massproduktion, på kapital, på rationella lösningar och på marknaden. vi behöver (efter religionen och ideologiernas död) något mer att tro på än det som man kan ta på. visst, marknaden och dess stora aktörer dominerar ofelbart våra liv, men försöker helt klart klä sig i nya kostymer. en ny reklamkampanj för mobiltelefoner handlar mer om livsstil, identitet, rätt musik, rätt kläder, rätt utseende på produkten än själva produkten i sig. mer utkristalliserat: det räcker inte bara med en bra produkt för att kunna sälja. 

stenström menar därför att mycket av det kreativa tänkandet och viljan till banbrytande förpackning har gått från konstsfären till företagssfären. det som traditionellt räknas som styrkor inom konsten: egensinnighet, känslighet, kreativitet, personlighet, är nu en dygd hos företag. det motsatta: rationalitet, effektivitet, struktur, verkar istället vara delar som premieras i konstföretagen. stenström talar också om en romantisering. man romantiserar allt som är kreativt, intuitivt osv, förknippar det med framgång och genialitet. 

men, för det finns ett par stora men kvar, hur ligger det egentligen till. är det så att konsten håller på att ätas upp av företagen? att företagen suger åt sig av det som verkar passande i det estetiska fältet, nu när alla ekonomiska delarna redan är på plats. förfinar man bara det klassiska företagandet eller är något nytt på gång att hända? och konsten - är ekonomiseringen av konsten enbart till det bättre. rent spontant verkar ett mer strukturerat företagande runtomkring konstnärlig verksamhet vara en särdeles god idé. dock uppstår problem kring hur man skall fortsätta att producera oberoende konst då ekonomiska måttstockar och organisation styr. kan man ta bara det "goda" (organisation, ekonomiskt kunnande) utan att få det "onda" (marknadsorientering, bortrationalisering av ickelönsam konst) på köpet?

klart står i alla fall att det är positivt att sfärerna nu börjat lära sig av varandra. att företagen vinner på estetiseringen står bortom allt tvivel, i alla fall utifrån kundens perspektiv. jag tror att även konsten kommer att kunna vinna på ekonomiseringen i längden. trots vissa svårrubbliga stötestenar i de initiala faserna. emma stenströms avhandling är en bra inkörsport till problematiken. och en fin idéhistorisk resa kring estetik och teknologi - ord som varit i konflikt ändå sedan 1600-talet naturvetenskapliga revolution.