
trots att jag hyfsat frekvent besöker olika teatrar över landet är teaterkritik ingenting jag tidigare sysslat med. den sceniska konsten har helt enkelt varit lite svårare att ta på än tryckta boksidor i hyllan eller ljud ur högtalare. det sceniska uttrycket har varit så direkt att upplevelsen blivit svårare att vidareförmedla. kanske starkare men likväl besvärligare att få ner till vettig text.
lördagskvällen spenderades dock med nyskriven dramatik, så framfusig, diffus och samtidigt exakt i sin komik att jag ska göra ett försök att fånga det hela.
pjäsen är en del av masthuggsteaterns nya satsning på experimenterande och nyskapande dramatik - masthuggsteatern labb. i centrum står en text av fredrik glahns, men det färdiga resultatet arbetades fram i samarbete med ensemblen och projektgruppen XYZ. arbetet har kantats av skapande och omskapande av texten - som i slutändan döptes till "en föreställning om ingenting". det slående är att just ingenting innehåller så mycket mer än just ingenting. jag finner mig istället tolka ingenting som någon form av tomhet, eller som en av karaktärerna utbrister: "föreställ er att ni är i ett svart hål".

på ytan är handlingen tredimensionell. på ett plan jobbar X, Y och Z med en pjäs. X och Y är skådespelare som ska förverkliga regissören Z:as vision. på ett annat plan följer vi Z:a som dramatiker, som skapare av pjäsen. den tredje dimensionen uppstår när alla dessa roller - skådespelare som spelar skådespelare men också sig själva ur karaktär (med fokus på manligt och kvinnligt!), regissörer som styr verkligheten och samtidigt skriver dramatik om den (och till slut blir någon helt annan!) - blandas samman och skapar den ständiga framåtrörelsen, tempot, i pjäsen.
sammanblandas gör också genrerna komedi och tragedi. pjäsen är egentligen en ganska så sorgsen historia om brustna förhållanden, om svek och om små konflikter som blir stora. slående är när karaktären X i sina ilsknaste stunden flyr in i sin löjeväckande myntsamling. att skapa ordning i det allra minsta när allt stort är kaos är något som många av oss kan känna igen oss i. samtidigt är manuset späckat med humor, one-liners och oerhört underhållande sceno- och koreografi.
när ljusen tänds, en och halv timme efter inledningen, har handlingen gått hela varvet om - Z:a, som hela tiden skrivit sin dramatik om personen som Y både är och ska karaktärisera som skådespelare, skriver ett nytt slut på dramat - ett slut som tvingar X ut ur handlingen och Y tillbaka till ruta ett. vad som egentligen hänt är tolkningsbart, men att pjäsen verkligen lyckats sätta fingret på både skapandeprocessens mer komiska aspekter och relationers mer tragiska är bortom allt tvivel. jag skulle karaktärisera det som en smakstart för masthuggsteatern labb.
------------------------
pjäsen spelas även 15-17/4 och 22-24/4....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar