Richard Florida - Den Kreativa Klassens Framväxt

klassteori kanske inte är en av de hetaste frågorna i dagens samhällsklimat. bortsett från svalnande och decimerade första maj-tåg med ekon från en tid då man utan problem kunde urskilja en arbetarklass och en borgarklass, så är klassteorins praktiska tillämpning idag mer retoriskt viktig än en reell politisk agenda. så uppfattar jag det i alla fall. 

richard florida, professor i public policy vid george mason university i virginia och en av framtidsforskningens nutida superstjärnor, skapar i sin ohämmat hyllade och tungt kritiserade samhällsanalys, "den kreativa klassens framväxt", en ny klass och blåser, följaktligen, nytt liv i gammal hederlig klassteori. när man talar om klass innebär det utan undantag att man ställer grupper mot varandra. tänkandet, oavsett perspektiv, kräver en viss mått av elitism för att bli bitande, träffande och framförallt provocerande. florida har helt uppenbart provocerat många. han hävdar ihärdigt att en ny social klass, den kreativa, är den som i framtiden kommer att vara (och på flera sätt redan är) den som driver på den ekonomiska utvecklingen. detta leder i förlängningen att den kreativa klassen är den absolut mest avgörande maktfaktorn kring staters (och platsers) utveckling.

vilka ingår då i denna kreativa klass? florida menar att alla som kan sägas arbeta kreativt (från forskare till ingenjörer och musiker) blir en maktfaktor. alla dessa kreativa yrken hänger ihop på det viset att de dras till varandra, skapar kluster i attraktiva, levande regioner. florida utgår, med ett imponerande källmaterial, från olika platser i usa och tittar på utvecklingslinjer. för att en region skall blomstra så krävs det att tre saker kontinuerligt ombesörjs och vårdas: teknik, talang och tolerans. tekniska framsteg skall näras genom forskning, ett bra universitet och fördelaktiga miljöer för företag. universiteten och företagen skall i sin tur dra till sig talang genom att locka med sin stad som helhet. floridas undersökningar visar på att den kreativa klassens preferenser är öppenhet, levande kulturliv och tolerans mot homosexuella, invandrare och andra utsatta grupper (för att nämna några indikatorer). utifrån dessa har han sedan skapat ett bohemindex, ett gayindex och ett mångfaldsindex där man, tillsammans med ett högteknologiindiex, kan mäta städers totala dragningskraft på den kreativa klassen. 

floridas teori bygger på att kreativa människor dras till platser som har en kreativ miljö. det är därför som, hävdar han, politiskt initierade projekt som nya sportarenor, nybyggda köpcenter och stora kontorskomplex inte fungerar längre. den kreativa klassen söker istället autentiska upplevelser, en levande närmiljö och ett starkt profilerat kulturellt utbud. allt anpassat efter det nya samhällets sätt att arbeta på (ständig tillgänglighet etc). florida tar otaliga exempel från amerikanska städer. ett av de starkaste är kanske fallet austin, tx, som innan åttiotalet var en plats i princip utan tillväxt. en fokusering på att starta upp ett nytt universitet, dra till sig högteknologi och marknadsföra sixth street som fönster för den starka lokala musikscenen visade sig vara ett genidrag. 

det finns tre saker i den här boken, tre sanningar, där jag tycker att florida verkligen argumenterar övertygande. för det första tar han effektiv udden av all argumentation som menar att platsen, i och med internets intåg, har blivit oviktig. helt uppenbart är det viktigt för människor var de bor och de som definieras som medlemmar i floridas kreativa klass verkar vara än mer petiga - det som existerar utanför arbetstid är minst lika viktigt som det som händer på arbetstid. den parallella verklighet som nätet innebär kan inte helt ersätta den fysiska världen.

för det andra argumenterar han med briljans kring hur det sociala kapitalet i princip helt spelat ut sin roll, åtminstone så som det traditionellt definierats. det sociala kapitalet som teori har sina rötter i emile durkheim och senare pierre bourdieu, och talar om den mänskliga kontakten, tilliten man kan sätta till relationerna omkring sig, som avgörande för ett samhälles fortlevnad. florida visar dock med tydlighet att de starka band, förtroenden, mellan människor som kännetecknade tidigare samhällsstadier idag snarare är ett hinder mot kreativitet och tillväxt. människor idag vill ha många svaga kontakter och kanske bara ett fåtal starka (florida nämner siffor på mellan 5 och 10).  detta betyder inte, påpekar florida, att folk i allmänhet är mindre engagerade - det är bara det att den kreativa ekonomin har stöpt oss för en annan sorts samvaro, en mer nätverkande, mindre djup samvaro. individualismen är för florida allsmäktig, men nästintill utan negativ konnotation.

för det tredje så visar också analysen att vi inte är helt styrda av stora företag. floridas siffror pekar snarare på att storföretag flyttar dit teknisk och kulturell spetskompetens finns. den kreativa klassen flyttar dit en lämplig grogrund för verksamheten finns - och då ser florida denna som ett helhetskoncept. en stad med många musiker och konstnärer drar till sig fler musiker och konstnärer. individen är viktigare än institutioner som museum och konserthus. det lilla perspektivet skapar den stora dragningskraften. en stad med stora universitet drar till sig skarp talang. och så vidare. och så vidare. den stora utmaningen är att skapa denna grogrund. 

trots all övertygande argumentation och all populärvetenskaplig briljans så finns det aspekter av floridas slutsatser som är mer frustrerande. till exempel kännetecknas hans argumentation av en ohejdad individualism, en nästintill glorifierande elitism och vad som kan sägas vara ett typiskt medelklassperspektiv. han påpekar i och för sig flera gånger att insikten kring den kreativa klassens framväxt och framtida dominans kan komma att innebära vidare klyftor i samhället som stort. han ser redan tendenser på större segregation där regioner som lockat till sig kreativt kapital drar ifrån andra som istället tappar kreativ kraft. han menar därför att en av de avgörande utmaningarna är hur man ska lyckas integrera fler och fler människor i denna upplyst kreativa klass. i förlängningen väcks dessutom en annan pockande fråga: hela den värld av fysisk produktion som är försvunnen från i-länderna, men likaså avgörande för den höga levnadstandard den kreativa klassen kräver - var är den? givetvis utplacerad på billigare marknader runtomkring i världen. den kreativa klassen som teori är kanske bara helt tillämpbar på ett samhälle som redan har hegemonitet över stora delar av den övriga världen. någon måste, utan tvivel, tillverka produkterna som kreativiteten skapar. 

kreativiteten är för florida något heligt. och när man följer hans historiska exposé, från jägarsamhället via jordbrukssamhället, handelssamhället, det industriella samhället och organisationssamhället till det kreativa samhället (som han kallar det nuvarande) blir man på flera sätt övertygad om att han har rätt när han tillskriver den enorma krafter. hans verk är ett visionärt sådant, med ett imponerande, övertygande, evolutionstänkande där den starke kommer att överleva. dessutom, med befogad kritik i beaktning, får man i slutändan inte heller överskatta ett enda verks möjlighet att utveckla en komplett teori. florida drar upp riktlinjerna för ett nytt tänkande kring arbetskraft, kreativitet och samhällsutveckling. resultatet av de första stegen är intressant, tankeväckande. detaljarbetet ligger på oss själva, på vår omvärld.