Gunnar Harding - Kreol

debatten kring jazzmusikens uppkomst har alltid varit infekterad. i princip är det omöjligt att säga exakt när blandningen av polkor, ragtime, kreolska ballader och afrikansk folkmusik faktiskt smälte ihop till något som sedan dess kallas rätt och slätt jazz. gunnar harding, till vardags och sedan sextiotalet en av sveriges allra främsta poeter gör i alla fall en oerhört intressant djupdykning i den snart tio år gamla andra utgåvan av "kreol". 

harding tar pedagogiskt kål på en del myter - kring färgstarka personligheter som buddy bolden, louis armstrong och scott joplin men också kring påståendet att bluesen skulle vara äldre än jazzen. han letar istället rötterna i fusionen mellan de afrikanska slavarna, den franska kolonialbefolkningen och de kreolfolkslag som bland annat invandrade från västindien i samband med slavuppror mot den franska kolonialmakten. vi befinner oss alltså i louisiana, närmare bestämt new orleans under en period som börjar med 1700-talets upptäckt, går via 1800-talets napoleonförsäljning av staten till usa och den moderna framväxten av plantagesamhället till den svarta befolkningens nyvunna frihet, resorna till norr och flyktig berömmelse. han presenterar ragtimens historia - krocken mellan uppfinningsrikedom, lekfullhet, och strikt klassiskt komponerande. han finner rasmotsättningar, upplopp men också new orleans som något av en frizon där de kreolska delarna av befolkningen skapar en brygga mellan den svarta och den vita publiken.

jazzmusiken föddes organiskt i denna smältdegel. den föddes med hjälp av afrikanska arbetssånger som fortfarande levde i fängelser och på plantagen. den föddes genom och via ragtime, vaudevilleshower, voodooreligionen med marie laveaus hypnotiska fruktsamhetsdanser, turnerande (och plågsamt rasistiska) minstreluppträdanden och europeiskt influerad marschmusik. new orleans, dominerat av mötet mellan skolade och notläsande kreolska musiker och självlärda svarta musiker blev centrum för utvecklingen. staden, med sina dagliga inslag av paraderande brassband, närde i sina salooner, horhus (legendariska jazzkvarteret storyville skapades som ett försök att begränsa prostitutionen till ett specifikt kvarter!) och konserthallar en musikform som först organiserade sig till en genre och sedan totalt bröt sig loss. gick från strukturerad gruppdynamik till individualiserade och improviserade lekar. perioden mellan 1900 och 1925 är en av de allra mest lockande och levande i södra usas musikhistoria. intressant är att se hur utvecklingen nere i louisiana, musikaliskt, skiljde sig markant från till exempel grannen mississippis. bluesen fick inte samma fäste i hamnstaden new orleans. det franska arvet, den kosmopolitiska stadskärnan, föredrog blåsande musiker framför ensamma gitarrister och pianister. oktetter med trombon, klarinett, kornett, banjo, piano, gitarr, bas och trummor. blåsarnas slingor omhuldar varandra, kompletterar. melodierna är snirklande, levande. allt det som swingeran under 1930-talet tog död på är magnifikt närvarande på de tidiga inspelningarna med jelly roll morton och king oliver. improvisationen sträcker sig bara över korta taktsekvenser - jazzen har inte utvecklats till det inferno av inåtvändhet den skulle nå senare. fortfarande spelade man primärt för dans och man var inte rädd för att ge publiken vad den ville ha.

den roligaste berättelsen (av många) är den om trumpetaren freddie keppard som fick det exklusiva erbjudandet om att få spela in den första jazzgrammofonskivan i början 1920-talet. han tackade nej. motiveringen? någon kunde stjäla hans melodier!!! parallellerna till dagens nedladdningsdebatt är många och tydliga även i den tidiga populärmusikens utveckling. det påstås till exempel att irving berlin snodde ett par av sina mest framgångsrika melodier, t ex "alexander's ragtime band" från scott joplin. den rike vite mannen som tog av den döende, utblottade svarte mannen. historien kunde inte bli mer infekterad och symptomatisk för tiden den utspelade sig i! på vissa sätt kan man givetvis även dra paralleller till vår egen samtid. låtstölder, plagiat och andra förseelser är dagligen aktuellt i nöjesbranschen. bara för att yusuf islam (cat stevens) nu tagit tillbaka sin stämningsansökan mot coldplay betyder det inte att han hade fel. slaget verkade bara för stort.

de allra flesta av jazzens pionjärer dog utblottade, alkoholiserade och modstulna med yrken som städare, betjänt och fruktförsäljare i dödsattesten. de dog glömda, överkörda av tidens nycker, swingeran och av den amerikanska trettiotalsdepressionen. att gå i främsta led betyder inte alltid framgång på lång sikt. när man läser hardings bok är det dock befriande att få veta att åtminstone några fick sin uppskattning någon gång under livet. 

djupdyk i klassisk jazzhistoria --> lyssna på spotify: Gunnar Harding - Kreol